Det var en varm lördag i juli och jag hade en fullspäckad dag planerad. Efter att ha gjort de vanliga helgärendena skulle jag möta min syster vid parkens fotbollsplan för att titta på min 9-åriga systerson och hans lag spela i en regional finalmatch. På kvällen skulle jag åka till centrum med några av mina vänner. Vi hade konsertbiljetter för att se Garth Brooks. Jag har personligen aldrig varit ett fan av countrymusik, men mina vänner övertalade mig att följa med. Han spelade på en stor utomhusarena precis vid sjöfronten. Jag gick med på det, tänkande att upplevelsen skulle bli rolig. Efter att fotbollsmatchen var slut (hans lag vann!) sparkade min systerson och jag bollen fram och tillbaka på planen. Jag gjorde en snabb rörelse för att blockera ett skott och lyckades på något sätt vrida mitt vänstra knä. Jag antar att vid 26 års ålder var jag redan för gammal för att leka som ett barn. Jag skämdes över min skada och låtsades som om det inte hade hänt. Hur som helst, det var ungefär dags att mina vänner skulle hämta mig. Brad, Matt och jag hade varit vänner sedan college. Jag var den enda av oss tre som var gay, men det var aldrig ett problem i vår vänskap. Vi hade många gemensamma intressen…sportlag, filmer, musik, etc. Vi har förblivit goda vänner efter college. Brad hade fått kvällens konsertbiljetter genom sitt företag. Han hade fyra biljetter men eftersom ingen av oss tre dejtade någon seriöst just nu, skulle den fjärde biljetten gå oanvänd. Mitt knä var skadat. Jag bestämde mig för att inte ringa och avboka konserten eftersom jag upptäckte att när jag höll mitt knä rakt, var jag okej. Det gjorde bara ont när det var böjt. När konserten började visste jag att vi skulle stå hela tiden. Jag skulle klara mig. I bilen kunde jag ta baksätet och sträcka ut benet rakt över sätet. Inga problem. På väg in till staden en lördagskväll skulle vi möta tung trafik och parkering skulle vara knepigt. Vi bestämde att det skulle vara bäst att ta bara en bil och de skulle hämta mig runt 17:00 efter min systersons match. Klockan närmade sig nu 17:00 så jag sa adjö till min syster och hennes barn och haltade över till parkeringsplatsen. Brad körde sin Honda Civic. Inte mycket utrymme, men igen, utsträckt över baksätet borde jag klara mig. När jag närmade mig kunde jag se att, som förväntat, Matt redan satt i framsätet. Hittills så bra. Kanske kunde jag klara mig genom kvällen utan att behöva berätta den pinsamma historien om min skada. De två var djupt inne i en konversation och tittade inte när jag haltade närmare. Jag kom äntligen fram och blev förvånad över att se att passagerarsidan av baksätet redan var upptagen av en kille jag aldrig hade träffat. Han såg ut att vara i vår ålder, men vem var han? Jag öppnade förarsidans bakdörr och vek mig smärtsamt in i det enda lediga sätet. Jag granskade främlingen bredvid mig. Även om han satt kunde jag se att han var lite över 6 fot lång. Han var snygg med mörkt hår, ett vältrimmat skägg, genomträngande blå ögon och en välmusklad fysik. Efter hälsningar runt om, introducerade Brad mig för sin kusin, Jack, som oväntat var i stan utan något att göra så Brad erbjöd honom den fjärde biljetten. Bra. Hur skulle mitt skadade knä överleva bilresan i en böjd, smärtsam position. Med sommarhelgtrafik skulle det ta minst 90 minuter, kanske mer, att komma in till staden. Brad körde iväg och vi var på väg. Det dröjde inte länge innan Jack märkte att jag fidgetade och grimaserade bredvid honom. Han frågade mig om jag var okej. Brad hade musiken på ganska högt i bilen och det verkade vara balanserat mer mot fronthögtalarna. Jag trodde inte att han och Matt skulle kunna höra oss i baksätet. Jag berättade för Jack om min knäskada och hur att sträcka ut det rakt var den enda tolerabla positionen. Men här i det trånga baksätet, vad kunde jag göra? Jack sa, ”Varför vänder du dig inte åt sidan, sträcker ut benet och lägger foten i mitt knä?” Förvånad över detta höjde jag ett ögonbryn och sa, ”Verkligen? Är du säker? Det är en stor påfrestning.” Jack svarade, ”Det är inte idealiskt men det är en lång resa in till staden. Om du inte får chansen att sträcka ut benet, kommer du aldrig klara det. Det är okej, jag har verkligen inget emot det.” Jag tackade honom, tog av mig säkerhetsbältet, vände mig 90 grader och försiktigt vilade min vänstra fot i hans knä. Jag böjde mitt högra knä och placerade min högra fot platt på sätet mellan oss. Jag suckade av lättnad och tackade honom igen när smärtan avtog. Efter några minuter sa Jack, ”Du vet, jag har haft några idrottsskador själv och jag har varit tvungen att gå på sjukgymnastik några gånger. Jag har lärt mig några saker från de erfarenheterna. Vill du att jag ska försöka massera ditt knä lite och se om det hjälper?” ”Jag tror inte-” Han avbröt mig. ”Jag har verkligen inget emot det. Vi har en lång natt framför oss. Detta kanske hjälper. I värsta fall kan det inte skada. Låt mig bara veta om jag orsakar någon smärta.” Han väntade inte på att jag skulle svara. Med sin vänstra hand började han försiktigt trycka och massera mitt skadade knä. Det gjorde lite ont i början, men på ett bra sätt. Det hjälpte. Medan bilen fortsatte att köra mot staden, fortsatte Jack att massera mitt knä. Jag märkte att han hade lutat huvudet bakåt och stängt ögonen. Jag började också slappna av lite trots den obekväma situationen.
och jag stängde också mina ögon. Under de närmaste minuterna märkte jag att han lade till sin högra hand i massagen. Han började långsamt att utöka området han gnuggade. Jag öppnade ögonen lite och såg att hans ögon förblev stängda. Jag hade på mig shorts så hela längden av min bara inre ben var mot honom och till hans förfogande. Området för hans fokus fortsatte att långsamt expandera. Vid denna tidpunkt började jag ställa mig själv flera frågor. Insåg han vad han gjorde? Var detta undermedvetet? Hade Johan berättat för sin kusin att jag är gay? Är Erik också gay? Testar han mig på något sätt? Hans vänstra hand arbetade längre upp på mitt lår medan hans högra hand arbetade nerför min vad och skenben. Fingrarna på hans vänstra hand arbetade sig under benet på mina shorts och den lätta kittlingen av hans beröring fick mig att darra. Hans högra hand arbetade med masserande cirkulära rörelser längre och längre ner. Jag hade på mig låga ankelsockor så han hade bar hud att arbeta med ända ner till min sko. När han nådde slutet av linjen ritade han koncentriska cirklar runt min fotledsben i en minut och började sedan arbeta tillbaka upp mot knäet. Under tiden var hans vänstra hand fortfarande uppe i mina shorts och han (av misstag med flit) snuddade vid min pung några gånger med fingertopparna när han rörde sig runt mina underkläder. Sensationen fick mig att flämta och rycka till och jag kände en rörelse i mitt skrev. Okej, han visste vad han gjorde, men varför gjorde han det? Om han inte visste att jag var gay, skulle han våga spela detta spel? Erik öppnade plötsligt ögonen, tittade på mig och sa, ”Dina skor är ganska smutsiga och jag kom precis ihåg att jag har på mig helt nya shorts. Jag vill inte förstöra dem så har du något emot att jag tar av din sko?” Jag stammade, ”Jag, jag…” Han avbröt mig igen. ”Lyssna, jag gör dig en tjänst här genom att låta dig räta ut ditt skadade ben. Jag tycker att göra mig denna lilla tjänst är det minsta du kan göra. Stäng bara ögonen igen och slappna av.” Erik var större och starkare än jag. Jag fick inte känslan av att han skulle skada mig på något sätt, men han var kraftfull och auktoritativ. Det verkade som om han hade fattat ett beslut och det skulle inte bli någon vidare debatt. Detta hände. Utan att vänta på mitt godkännande började Erik knyta upp min sneaker. Jag var lite orolig. Med tanke på att vi skulle gå mycket och sedan stå hela natten på en utomhuskonsert, hade jag bestämt mig för att bära mina mest bekväma skor. Det råkade vara mitt äldsta och mest slitna par klassiska Reeboks. De var slitna och bekväma, men eftersom de var slitna och överanvända, tenderade de att lämna efter sig en lätt fotlukt. Det var inte mycket jag kunde göra åt det nu. Han avslutade att knyta upp snöret, lossade skon och tog av den från min fot. Efter att ha varit instängd i min sko hela dagen var min fot lite svettig. Jag kände omedelbart den luftkonditionerade svalkan i bilen genom min fuktiga strumpa. Erik satte ner min sko och började massera min strumpbeklädda fot med båda händerna. Han hade starka händer och han gjorde ett expertjobb. Jag fick en doft av min egen mustiga lukt och rodnade lite av förlägenhet. Om jag märkte det över bilen, hur var det då för Erik, med min stinkande fot 9 tum under hans näsa? Jag tittade på honom men han visade ingen reaktion. Erik fortsatte massagen och det kändes riktigt bra. Musiken var fortfarande hög och jag var säker på att Johan och Mattias inte hade någon aning om vad som hände precis bakom dem. Erik bestämde att det var dags att ta av min strumpa. Uppenbarligen skulle inte min strumpa göra hans ”nya shorts” smutsiga. Han tog kommandot och gjorde som han ville. Han krokade en finger inuti och drog av den från min fot. Han frågade inte om lov och jag erbjöd inget motstånd. Han stoppade strumpan prydligt inuti min sko för att säkerställa att den inte skulle gå förlorad. Vilken gentleman. Han tittade på min nyss nakna fot ett ögonblick, bedömde den, eller kanske planerade sin attack. Som det hände, attackerade han inte min fot. Han kittlade den lätt, men inte på ett tortyriskt sätt. Han drog linjer uppför min hålfot med sina fingrar. Han gnuggade mina tår. Han kliade lätt min valkiga häl. Han skulle reta min fot, sedan massera den lite mer. Denna fullständiga främling var personlig och sensuell. Jag märkte att medan allt detta pågick, hade Erik en svullnad i sitt skrev som matchade min egen. När han verkade vara klar, vände han sig till mig och sa, ”Ditt högra ben ser väldigt obekvämt ut böjt i den positionen. Vi måste få dig att räta ut innan du får kramp.” Igen, han frågade inte. Han grep mitt högra fotled, lyfte min fot och sträckte ut mitt ben i sitt knä. Han började omedelbart knyta upp min skosnöre. Han måste ha insett att dessa gamla, bekväma, slitna skor bara gled på och av utan att knyta upp snörena, men jag tror att detta var en del av föreställningen. Han tog av den högra skon och, innan han satte ner den, böjde han tillbaka skons plös och läste min storlek. Han tittade på mig, log och sa, ”Precis vad jag trodde, en perfekt 43.” Programmet på min högra sida gick i omvänd ordning från upplevelsen på min vänstra. Utan något förspel, kom strumpan av. Fortfarande fuktig av min svett, skalade han av den från min fot ut och in. Jag såg honom diskret smyga en sniff av tåänden och hans ögon vidgades i reaktion. Jag fick också en ny doft av min
Mogen doft och jag rodnade igen av skam. Min högra fot låg nu i väntan. Just utanför sin sko och strumpa var den nyfuktig och känslig. Johan var inte lika försiktig med denna fot. Jag vet inte om han på min vänstra fot var mer noggrann för att inte få mig att reagera på ett sätt som skulle kunna förvärra mitt skadade knä eller om han bara tog saker till en högre nivå i detta skede av sitt spel. Han började med svep och strykningar som fick mig att rycka till och spritta. Han njöt tydligt av sig själv och jag var orolig för vad som skulle komma. Han stannade dock innan det blev kitteltortyr och jag kunde förhindra mig själv från att skrika av skratt. När han var klar med att reta och fresta den nya foten övergick han till en massage som återigen fick mig att blunda och mjukt stöna av njutning. Hans masserande händer arbetade sig så småningom uppför mitt ben och saker slutade på liknande sätt som de hade börjat. När vi närmade oss vår destination behövde jag inte klä på mina fötter igen. Johan tog hand om mig. Han satte på mina strumpor och skor igen och knöt till och med mina skosnören. Det var som om jag var hans ägodel. En leksak att leka med. En docka att klä på. Fredrik parkerade och vi klev ur bilen. Mitt knä kändes lite bättre och jag gick till platsen utan större incidenter. I publiken var vi placerade med Mats till vänster, sedan Fredrik, Johan och mig till höger. Hela kvällen, när Johan pratade med mig, inkluderade han en fysisk beröring av något slag. Ibland var det bara en beröring på min underarm. Andra gånger en lekfull knuff eller en mjuk knytnäve på axeln. En gång lade han sin handflata platt på mitt bröstben och berättade varför en viss Garth Brooks-låt var hans favorit. Varje gång Johan behövde gå för att hämta en ny öl eller gå på toaletten, hanterade han mig när han rörde sig förbi. En gång gled han bakom mig och lade sina händer på mina mjuka sidor ovanför höfterna och under revbenen. Han klämde och kittlade mig där innan han tog bort sina händer och gick vidare. En annan gång vände han sin kropp till en 45 graders vinkel för att skydda vad han gjorde mot mig från Fredrik och Mats syn. Han gled sina händer under min skjorta och utförde samma manöver på bar hud. Han gled sedan sina händer runt till min framsida, som en kram bakifrån. Hans händer utforskade mitt bröst och mage som en blind person som använder sina händer för att se. Sedan pressade han sina läppar mot mitt öra och viskade, ”Jag vet att du njuter av allt detta lika mycket som jag.” Jag är säker på att Johan kände gåshuden som han orsakade att dyka upp över hela min kropp från hans andedräkt och hans trevande händer fladdrade längs min känsliga nedre buk. Hans dansande fingrar hittade så småningom min runda, inåtvända navel och han gav den en virvel innan han tog bort sina händer, försvann in i publiken och lämnade mig stående där helt pirrig och rodnande. Vid ett tillfälle långt in i showen gjorde Garth en cover av Billy Joels ”Piano Man”. Detta var den enda låten jag verkligen kände igen hela kvällen. Den låten är naturligtvis en stor publikfavorit och publiken deltog entusiastiskt i framträdandet. Alla hade en arm runt personen bredvid sig och den andra höll upp sin öl medan de sjöng med, ”Sjunga en sång, du är Piano Man, Sjung en sång ikväll, Vi är alla på humör för en melodi, Och du får oss att må bra…” Johan tog detta tillfälle att lägga sin högra arm runt mina axlar och dra mig intill sig. Jag besvarade och omfamnade honom tillbaka med min vänstra arm. Det blev en bra show, trots min preferens för nästan vilken annan musikstil som helst förutom country. När vi gick tillbaka till bilen erbjöd Mats mig framsätet för resan tillbaka. Jag kastade en blick på Johan som gav mig en blinkning. Jag svarade Mats, ”Tack, men jag är bra här bak” och jag blinkade tillbaka till Johan. Tre veckor senare ringde Fredrik mig och sa att hans kusin Johan var i stan för helgen igen och han frågade om jag ville komma över för lite pizza och poker. Jag sa att jag skulle vara där. Med Johan hade jag ingen aning om vad kvällen skulle kunna föra med sig men jag visste att jag skulle bära mina gamla slitna klassiska Reeboks.