Jag har tagit en kort paus från att skriva ”Action, Reaction and Consequences” för att sätta ihop denna korta berättelse som har snurrat runt i mitt sinne ett tag. Den var ganska ”där” i mitt sinne, inspirerad av många berättelser och filmer som ”En julsaga” eller ”Scrooged” tills jag nyligen läste ”Guilty Until Proven Innocent” av other2other1. Jag har tagit lite inspiration från hans berättelse för att berika huvudkaraktären mer än vad som ursprungligen var tänkt i denna korta berättelse. Till skillnad från mina andra berättelser finns det lite i form av sex, det behöver inte de grafiska beskrivningar jag vanligtvis väljer att inkludera i mina verk. Om du blir upprörd av fiktion som porträtterar religion på ett sätt som inte behagar dig, vänligen hoppa över denna berättelse då jag inte vill medvetet uppröra någon. Det finns två referenser till religion om du fortsätter läsa, jag menar verkligen ingen förolämpning, det är helt enkelt ett verk av fiktion. Det är också svårt att kategorisera denna berättelse. Jag kunde ha valt vägen av ”Loving Wives”, ”Incest/Taboo”, ”Sci-fi & Fantasy” eller ”Non Consent/Reluctance” men valde ”Non Human”. Om du inte tycker att det är rätt kategori, föreställ dig att den är under den genre där du tycker att den hör hemma. Jag hoppas att du njuter!
<<<
Terry Hand stod genomblöt, kroppen svajande osäkert när han stod på parapetet av den övergivna viadukten. Långt nedanför i mörkret var den udda virveln av vitt skum knappt synlig när den snabbt strömmande floden Don slingrade sig mot Doncaster. I mörkret föll snön, den hade fallit i över en timme nu och dämpade ljudet av floden som flöt tvåhundra fot nedanför. Det enda ljudet var av den billiga whiskyn som skvalpade när Terry tog stora klunkar direkt ur flaskan. Terry skrattade för sig själv. Han gillade inte ens whisky men den var staplad nära dörren till stormarknaden som ett julerbjudande när Terry sprang in och ut och snodde den innan säkerhetsvakten hade märkt honom. Och ingen märkte Terry, han var lägre än en bit skit på kundernas skor när han satt hela dagen på den kalla marken mot väggen till stormarknaden och upprepade ’God Jul’ om och om igen till alla som passerade honom i hopp om att de skulle göra det kristna och kasta honom lite växel så att han kunde köpa något att äta och dricka. Efter åtta timmar hade han två cigarettfimpar, lite bortkastat tuggummi, en halvfull colaburk som hade kastats på honom tillsammans med två pund och åttio pence. Eftersom det var julafton skulle affärerna vara stängda i två dagar så möjligheten att tigga skulle vara borta. Efter att butiken stängde släpade Terry sig genom gatorna till en liten närbutik som var öppen sent. Med de två pund och åttio han hade lyckats tigga ihop tidigare köpte han en korvrulle plus en flaska vatten innan han satte sig utanför med sin lilla tiggarskål. Med hoppet nästan borta för räddning brydde han sig inte ens om att titta upp på människorna som strömmade in och ut ur butiken. När han hade ätit klart korvrullen släppte han omslaget på trottoaren och den lätta brisen började rulla bort det. Ett medelålders par stannade när de passerade honom. Mannen skällde på Terry. ”Hej, plocka upp ditt skräp!” ”Tror inte det, ni verkar slänga saker alltför lätt och lämnar dem åt sitt öde, utan att bry sig. Ser inte varför jag inte skulle göra samma sak som resten av er.” ”Din fräcka idiot!” Mannen lyfte genast sitt ben och stampade det mot Terrys bröst och drev luften ur hans lungor. Terry skrattade för sig själv – idioten insåg inte att han syftade på mänskligheten som hade övergett människor som honom utan att bry sig om han levde eller dog. Hur hycklande att tänka mer på ett matomslag än ett mänskligt liv. När butiken stängde, stapplade han de tre milen till viadukten vid Conisbrough i sina läckande, slitna träningsskor, jeans och hoodie. Han växte upp här och hade bott i området tills för åtta år sedan så han kände området väl. Så vitt han visste hade han fortfarande familj i närheten även om, så vitt de var bekymrade, han inte längre existerade. Han skrattade och ropade ut mot natthimlen: ”Om några minuter kommer ni alla att få er julklapp precis som ni ville………förlåt…vad sa du?…jag…jag….vad skulle jag vilja ha?….jag vill att hela jävla världen ska brinna för vad ni har gjort mot mig!” Han tog ytterligare några stora klunkar från den nästan tomma whiskyflaskan och tårarna strömmade nerför hans ansikte medan hans imaginära samtal med hela hans familj spelades upp. Osäker på om det var kylan eller det faktum att han helt enkelt hade gett upp snurrade whiskyflaskan ner ur hans hand, ett svagt ljud ekade tillbaka upp när den krossades där den studsade av en del av viadukten mot botten. Vad brydde han sig om? Han stod ensam, en trådsliten sweatshirt, slitna jeans och träningsskor med hål i sulorna. Ett grått ovårdat skägg matchade det toviga, feta håret som inte hade klippts på så många månader, delvis dolde ett smutsigt ansikte som länge hade passerat utseendet av förtvivlan. När han tittade på sina händer märkte han att de var blå av kylan medan resten av honom skakade okontrollerat. Kanske skulle döden ge honom någon form av värme. Han hoppades det. Han stängde ögonen, sträckte ut armarna horisontellt som en olympisk dykare skulle göra och började sedan falla framåt i en sista handling som skulle symbolisera hans oundvikliga slut. Några sekunder senare började han känna värme stråla in i hans kropp, var han död, hade hans sinne svartnat under fallet? Hade hans hjärna vid hans bittra slut gått i svart för att skona honom de millisekunder av smärta han hade känt när han kraschade in i…
det iskalla vattnet? Han öppnade ögonen långsamt och bad att om det fanns en himmel och ett helvete, så hade han gått upp och inte ner. Han litade inte på Gud, om det verkligen fanns en, att inte dra ett sista spratt med hans själ. Till sin förvåning var han fortfarande på broräcket över floden men något var fel. Hans kropp var tillräckligt långt in i fallet för att gravitationen skulle ha tagit honom men av någon bisarr anledning var han fast i denna vinkel. När han tittade ner var det bokstavligen spetsarna av hans tår som fortfarande rörde vid broräcket. Men om det var konstigt så var något annat ännu konstigare. Snön hade bokstavligen stannat. Inte som i att falla, men fast i luften som om de tusentals snöflingorna var frusna i tiden. Han fnissade åt tanken frusen… snö var små droppar av fruset vatten… men de brukade normalt inte stanna svävande orörliga. Värmen han kände hade snabbt sipprat genom hans kropp och märkligt nog där han hade varit berusad, var hans sinne plötsligt klart och fullt av klarhet. Det var något annat som han blev medveten om, en känsla av att han inte längre var ensam. Han kastade en blick på området av sin kropp som hade varit den ursprungliga källan till värmen som strålade in från hans vänstra sida, där det fanns en hand som rörde vid honom. En nätt, vacker hand. Hans ögon följde handen som var fäst vid en arm, som var fäst vid en kropp. En mycket naken kvinnokropp. Han skrattade för sig själv och talade sedan till den imaginära varelsen bredvid honom. ”Om jag hade vetat att döden skulle ha en kvinna så vacker som du som rör vid mig, skulle jag ha gjort detta tidigare!” Kvinnan log mot honom. Han gissade att denna illusion hade skapats av hans döende medvetande eftersom hon var till alla avsikter och syften vad han skulle betrakta som kvinnan i sina drömmar. Hon såg ut att vara i mitten av tjugoårsåldern, någonstans runt en och sextio med långt vågigt svart hår som kaskaderade nedanför hennes halslinje med ett nästan älvlikt ansikte. Strama tunna läppar färgade blodröda log mot honom medan stora mandelformade ögon tittade tillbaka på honom. Hennes kropp var perfekt; inte smal men inte tjock med sensuella kurvor som bara en kvinnas kropp kan visa. Det enda som verkade fel var en svag blåaktig aura runt henne. Självklart, förutom det faktum att hon var vacker och naken, svävade hon vid den gravitationsutmanande vinkeln bredvid honom. ”Vem är du?” Ah ja, jag glömde att ni använder…namn…namn för varje varelse? Om det är fallet, namnge mig.” ”Är du en ängel?” ”Ängel?…..ja om du vill…..det är mitt namn, Ängel.” När han fortsatte att bedöma henne kunde han se att hennes hud var felfri – krämvit hud med fina fasta bröst toppade med stenliknande bröstvårtor som verkade stolta över att sticka ut i den kalla luften. Mellan hennes ben var hon rakad och långa formade ben sträckte sig ner till hennes fötter. ”Ängel varför är du här, hur har du gjort detta?” För att illustrera sin poäng, skopade han upp flera svävande snöflingor från luften och höll ut sin hand för henne att se när de smälte bort från hans kroppsvärme. ”Varje år väljs en av vår ras att resa hit till ditt hem för att återbetala vår skuld till er. På denna dag för århundraden sedan rasade ett stort krig genom galaxen. Vår ledare flydde med sin livssjäl men blev jagad och kraschade på er planet. När han och hans livssjäl bleknade, kunde de flytta sin koppling till en förbipasserande kvinna. På denna dag föddes kopplingen men formen var från er värld även om han hade krafter från vår värld. De uppfostrade honom som sin egen tills några av era medmänniskor blev rädda för den kraft de upptäckte att han kunde utöva. Så de tog honom och spikade honom på ett kors innan de lade hans kropp i en grotta. Han ar..” Terrys sinne snurrade när han avbröt henne. ”Stopp Ängel! Snälla sluta! Du skämtar med mig…det kan inte vara verkligt…nej du pratar om Jes…” Denna gång avbröt Ängel Terry. ”Ja Terry, han var….jag tror ert ord är avkomma? Han var avkomman till vår ledare och…ja fru…ni kallar en livssjäl fru här. De behövde ett sätt att säkerställa att deras avkomma kunde överleva så de gjorde vad de kände var rätt genom att sätta sin avkomma i kvinnan av en av er sort. Men om det du säger är sant, dödade vi honom, varför kommer ni tillbaka för att… för att återbetala oss…för att ha dödat honom? Hon log mot honom som en förälder ler mot ett spädbarn som lär sig ett nytt ord. ”Nej Terry, den handlingen fick avkomman att transcendera, och med det säkrades vår plats i universum för all evighet.” ”Terry, oroa dig inte, det kommer snart att vara begripligt för dig, lita på mig.” ”Så varför har du kommit hit, kommit till en man som är på väg att möta sin skapare om detta inte är ett trick av mitt eget sinne och jag redan är död.” ”Nej Terry, du är ganska levande. Mänskligheten tillät oss att överleva, vår skuld är att komma tillbaka varje år på denna dag och välja en själ som är på väg att dö och rädda dem, precis som er ras räddade avkomman för århundraden sedan. Jag har valt att rädda dig, Terry Hand. ”Ängel, jag vill inte bli räddad. Jag har inget kvar i livet. Att låta mig leva är mycket värre än att låta mig dö. Gå och rädda någon som vill bli räddad Ängel, du har valt fel person.” Ängel funderade; i alla de minnen som delades av hennes ras hade ingen någonsin bett att inte bli räddad. Hon var osäker på vad hon skulle göra härnäst. Hon såg en lösning. ”Terry, kan jag titta in i din själ? Jag vill se varför jag inte borde…”
spara dig. Om jag inte kan kommer jag låta dig falla, men om jag hittar en alternativ lösning kan jag uppfylla det eviga åtagandet som vår ras har gjort.” ”Inte säker på hur du kan kika på min själ men varsågod.” Med det öppnades en vy framför dem, det kändes som en holografisk projektion förutom att det inte fanns några projektorer. Sedan, plötsligt, fanns det färg, det såg ut som någon form av medicinsk dokumentär med en intern kamera som vred sig inuti en kropp. Men det fanns något annat. ”Johans ögon blev stora när han drog in ett stort andetag och höll andan. Vyn pausade och spolades tillbaka något. ”Vad gjorde du? Vad kan jag känna…det känns som…..” Ängeln avbröt Johan ännu en gång. ”Det är ögonblicket då du blev en medveten varelse Johan, djupt inne i din mor vid den punkt då du blev medveten om din existens. Jag kan känna dina, vad kallar du dem…känslor innan din hjärna försöker bearbeta dem. Jag lovar att de som kan vara för smärtsamma kommer att undertryckas men jag kan inte helt maskera dem från dig. Om du säger snabbare kan jag snabba upp denna vy från din själ. Jag kan spela upp dem igen om du önskar men jag kan inte hoppa över saker.” ”Det var en fantastisk upplevelse då Ängel. Snälla, snälla kan jag uppleva det igen?” Han gjorde det och tårar föll från hans ögon när han kände de fulla känslorna av att bli medveten om sin egen existens. Som en uppsnabbad film rullade det genom hans liv. Ängel kunde upptäcka hans känslor och varierade hastigheten på hans liv som spelades upp och det fanns flera tillfällen där han bad henne att stanna och spela upp scener – ibland mer än en gång. De hade kommit in i hans tidiga vuxenliv efter att ha gått igenom skolan, syskons födelse, en morförälders död och sedan saktade det ner när Johan kysste en flicka för första gången. Bilden talade om oskuld men känslorna var, för första gången, i direkt konflikt med de inom den uppspelade delen av hans liv. ”Johan varför har du motstridiga känslor mellan då och nu. Då är så lika att vara medveten om din existens men vad du känner nu är en djup sorg som jag inte har sett tidigare.” Johans röst var knappt en kraxning när tårarna flödade från hans ögon. ”Det är min ex-fru, den första kyssen när jag visste att jag skulle älska henne för evigt. Men hon är anledningen till att jag är här nu för att..” ”Stopp Johan, det kommer att spela ut snart.” Och så fortsatte det. Han såg när hans dotter Annabel föddes, sedan hans son Gustav men Ängel noterade att samma alternativa känslor slet inom honom. Hon såg när hans eget liv fortskred, startade sitt eget företag med sin långvariga skolkamrat Markus Johansson, de långa timmarna, utvidgningen av företaget, resandet, fler långa timmar, företaget blomstrade till ett litet imperium men fortfarande var det han, och bara han, som fortsatte att arbeta de långa timmarna. När Johan såg det kunde han nu förstå vad som hade gått fel. Han hade tagit ögonen från sin familj för länge över åren tills det blev normen och i denna uppsnabbade värld som utspelades framför honom, förstod han hur det som skulle komma hände. När han först gifte sig såg han ett ungt par i kärlek, otrolig sex, full av passion och kärlek men över tid bleknade det tills det såg ut som om det förföll som vissnande blommor i en vas. Hans dotter fyllde arton och hans son var femton men vid det laget var han bara en skugga som ibland kastade sig över deras liv. Han noterade att det inte fanns några idrottsdagar, prisceremonier, skolpjäser och få födelsedagar som han faktiskt hade fått bevittna första hand. Han började gråta, inte bara tårar utan solid gråt som fick hela hans kropp att skaka av vad han hade låtit glida genom sina fingrar obemärkt. Men han stannade abrupt när nästa scen presenterade sig i den tredimensionella vyn. Det var hans ex-fru och han i sängen. ”Jag har saknat dig stor pojke medan du har varit borta denna sista månad.” ”Jag har saknat dig också, om Markus inte var så förbannat rädd för att flyga kunde vi dela dessa resor istället för att det alltid är jag som är borta hemifrån. Han brukade inte ha problem med att flyga. Säger att det alltid har varit där men blivit värre med åren”. ”Oroa dig inte Johan, Markus har hållit allt i säkra händer medan du har varit borta.” Ängeln kände hans känslor nå en topp av extrem ilska i nuet. ”Vad har hon gjort för att orsaka smärtan i nuet. Jag vet att jag inte helt förstår vad som sägs, varför är det ett problem nu?” Johan sa ingenting på flera sekunder. ”För jag kan nu se tydligt vad som egentligen sades. Hon syftar inte på att vårt företag är i säkra händer, hon syftar på min familj. Jag kan se det nu, ansiktsuttrycket, det lömska leendet. De planerade redan att ersätta mig med Markus inom min familj. Jag insåg det bara aldrig vid den tidpunkten. Scenen fortsatte att spela. ”Tel, kan vi älska, det har gått så lång tid och vi båda behöver försöka återknyta.” ”Visst,..ja..jag…jag kan inte minnas sista gången vi…” ”Det har gått så lång tid att jag inte vill att det ska vara några sekunder av pang-pang-tack-mam. Låt oss göra något kinky som vi aldrig har gjort förut. Kom hit och spruta över mina bröst, snälla. Du har alltid velat göra det.” Ängeln och Johan såg när han ejakulerade strömmar av sperma över sin dåvarande fru. Utan ett ord hoppar hon upp ur sängen och går in i badrummet och låser dörren bakom sig. Några minuter senare återvänder hon men bär en tung nattrock innan hon klättrar i sängen. ”Spola tillbaka det Ängel!” När det spelas igen ropar Johan; ”Pausa det där! Kan du göra det större, jag
vill se vad hon håller i.” Kameran zoomar in så att de kan se hennes hand. ”Jävla fitta! Det är så de gjorde det!” Angel talade inte men Terry visste vad provröret som hon listigt smugit tillbaka in i rummet med innehöll. Hans sperma. När scenen fortsatte vände sig hans fru om, inte längre intresserad av att fortsätta förbindelsen hon hade lovat sin man. Scenerna snabbspolas igen och saktar ner till att Terry återvänder hem från jobbet en kväll. Han läser en lapp där det står att hans och hans dotters middag behöver värmas då hans fru har gått ut med vänner för kvällen och sonen är hos sina morföräldrar. När hans dotter kommer hem, serverar han måltiden och noterar att det finns en nyöppnad flaska vin på bordet med två glas. Både han och hans dotter dricker lite vin till middagen innan Terrys syn blir suddig, känslorna vid den tiden blir slumpmässiga som om han är berusad. Hans ögon stängs och det sista han ser är sin dotters liggande form med huvudet på armarna, sovande vid bordet. De nästa scenerna är nya för Terry, hans sinne hade aldrig kunnat medvetet återkalla dem efter händelsen som han och Angel var på väg att bevittna. Hans känslor nu var fyllda med skräck och rädsla för vad som förmodligen kommer att ske. I projektionen finns det figurer, två av dem, ur fokus men rösterna är tydliga. Hans fru och hans så kallade vän, Mark Johansson. Det ligger en kropp bredvid honom, han vet redan att det är hans dotter. De två suddiga figurerna flyttar hennes kropp innan Mark Johansson klättrar mellan hennes ben och börjar knulla henne, sin egen dotter med hans fru som uppmuntrar honom. Hans dotter gör några ljud men han vet redan att hon är drogad och oförmögen att förhindra detta. Terry gråter när han ser sin egen dotters oskuld bli stulen från henne. Fokuset kommer och går men ljudet är alltid tydligt. När Mark är klar säger hans fru åt honom att vara försiktig när han drar ut, att tänka på kondomen eftersom de inte kan lämna några spår. Hans fru kommer sedan tydligt i fokus några centimeter från Terrys ansikte och håller en plastsspruta full av en vit vätska. ”Vet du vad, cuckky pojke, jag förstår inte varför vi inte tänkte på detta för år sedan.” Han ser på när hon trycker in sprutan i hans dotters sargade kropp och deponerar hans egen sperma djupt inne i henne. De torkade sedan hans egen dotters blod och sekret runt hans kuk med en trasa. Hans syn blir suddig innan han är medveten om att han är hård och någon onanerar honom. Hans fru eggar honom; ”Kom, kom du vet att du vill”…suddigt igen när de pratar om att torka av gummihandsken runt hans dotters ansikte, skopa upp hans sperma från hans kropp och gnugga in det i hans dotters hår och hud. Sedan ett prasslande ljud, prat om att få tag i kondomen, handsken och ett vinglas för att lägga dem i en påse för att dölja bevis. Nu ljudet av hans fru som gråter, en suddig bild med någon som pratar. ”Hallå snabbt, få hit polisen, jag ber dig skynda!…Ja, polisen jag har kommit hem och funnit min dotter våldtagen…mannen som gjorde det är fortfarande här…snälla skynda. Ja, vi behöver verkligen en ambulans också!” Hon lade på samtalet och hans fru och Mark började båda skratta. När Terry börjar vakna, tittar han upp precis när Marks knytnäve slog rakt i hans ansikte och gjorde honom medvetslös. De nästa scenerna spelas snabbt upp igen, polis, förhör, advokater och en misshandel i en häktescell från polisen och till och med några andra brottslingar som hålls i cellerna. Det är en rättssal, Terry vädjar om och om igen att han inte gjorde det, att det inte var han, snyftande nästan oavbrutet hela tiden.