Eric vilade hakan mot sin högra handflata medan hans vänstra hand fortfarande strök genom pojkens hår när ett fnys från Ben fick honom att hoppa till. Han tittade ner och insåg med viss humor att Ben hade lyckats somna i den mest obekväma position som Eric kunde tänka sig och nu snarkade lätt. Den stackars pojken måste vara riktigt utmattad. Eric böjde sig ner och lyfte upp Ben i sina armar och gick över till soffan. Han lade ner den slappa kroppen på den och höll hans huvud så att han kunde placera en av kuddarna under det. Suben mumlade och öppnade sina sömniga ögon och tittade på Eric. Dommen log och borstade bort lite av håret som var i pojkens ansikte bakom hans öra, och gick för att ta ett steg tillbaka. Ben grep tag om Erics handled. ”Gå inte.” mumlade pojken. ”Okej, älskling. Jag stannar.” Eric placerade sig själv och Ben på soffan så att subens huvud låg i dommens knä. Han tog också en filt från en av eftervårdskiten som var noggrant gömda runt rummet. Han draperade filten över Bens kropp och hörde suben sucka av belåtenhet när han skiftade sig så att han blev mer bekväm. Med en arm över suben, slängde Eric upp fötterna och lät dem vila på soffbordet medan han lade sitt huvud tillbaka mot soffans topp. Ingen av dem hörde dörren öppnas trettio minuter senare av Darryl som kikade in och log åt de sovande figurerna på soffan. Darryl stängde försiktigt dörren och lämnade de två i fred.
*******
Ben var den första att röra sig. Han blinkade sina ögon öppna och tittade förvirrat runt på omgivningen. Detta var inte hans rum, och hans huvud låg definitivt inte på någon kudde han hade upplevt tidigare. Pojken lyfte sitt huvud för att se Eric utslagen på soffan. Ben satte sig försiktigt upp för att inte störa dommen. Filten föll ner i hans knä. Det var en mjuk flanellfilt. Perfekt för att krypa ihop under. Hur länge hade de sovit? Förmodligen inte länge. Ben stod upp och gick över till envägsspegeln men båda rummen var mörka och tomma på folk. Vilken tid stängde klubben? 1, 2? De kunde inte ha sovit så länge…eller? Ben grävde i sin ficka och tog fram sin telefon för att kolla tiden. Den visade 03:47. Fan, han behövde komma hem. Inte för att det fanns något som väntade där för honom. Men ändå, det var principen av saken. Vändande sig om planerade suben att väcka den sovande dommen. Men stannade när han såg det fridfulla uttrycket på Erics ansikte. Han kunde inte störa den sovande jätten, inte när han såg ut så där, all mjuk och gosig. Pojken ville bara klättra upp i dommens knä, krypa ihop och somna om, men nej. Det var en dum impuls som behövde kväsas. Ben var fullt kapabel att ta hand om sig själv; han behövde inte luta sig på Eric för något, (även om han verkligen verkligen ville det). Så istället för att väcka Eric eller krypa tillbaka på soffan, bestämde sig Ben för att utforska lite. Han lämnade den sovande figuren och tog sig ut ur VIP-rummet och ner för trapporna till dansgolvet. Det var lite kusligt att gå runt i en mörk och öde nattklubb, men det var också ganska roligt. Om bara Ben kunde sluta hoppa till vid varje skugga. Han närmade sig baren och undersökte andra sidan, sedan följde han sin nyfikenhet till DJ:s scen. Den var upphöjd på en plattform, vilket gjorde att DJ:n kunde se över publiken och bedöma stämningen i rummet. Ben fortsatte att låta sin nyfikenhet styra när han vandrade mot dörren som ledde till byggnadens dungeonsida. På vägen passerade han de icke-VIP-toaletterna och gjorde en mental notering om deras plats (för säkerhets skull). Dungeonsidan var ännu mer kuslig än det mörka dansgolvet. Det fanns fem scener utspridda runt rummet med några sittplatser och bord framför varje. Rummet verkade vara uppsatt så att man kunde flöda genom det med relativ lätthet, stanna vid en scen som intresserade en eller sätta sig ner och njuta av showen. Det fanns också en trappa som ledde ner med en skylt ovanför som lyste i neonljus ”privata dungeons”. Det skickade en rysning längs Bens ryggrad. Vändande sig bort från den skylten, fokuserade Ben sin uppmärksamhet på att undersöka varje scen. En hade rep hängande från taket, en annan hade ett svart träkors i mitten, den tredje hade en medicinsk stol med remmar, den fjärde innehöll en hängande gunga, och den femte var tom. Motvilligt började pojkens fantasi löpa amok med idéer och tankar om vad varje scen kunde användas till. Som de flesta när de först upptäckte porr, hade Ben varit nyfiken och dykt ner i de mörkare sidorna av saker, bara för att se vad folk pratade om. Det hade varit…en upplevelse. En som skrämde skiten ur Ben, inte för att det var motbjudande, utan för att det fick honom att vilja ha saker han inte förstod, och inte heller ville förstå. Efter det, när Ben tittade på porr, vilket var sällan, höll han sig strikt till vanilj gayporr. Men nu, konfronterad med alla dessa känslor igen, plus de erfarenheter han hade haft med Eric, var det svårt att ignorera värken i hans hjärta. Ben avbröts från sina tankar av att ljuset tändes. Pojken vände sig om, blinkande, försökte anpassa sina ögon till ljuset. Eric stod i dörröppningen lutande mot väggen och tittade på honom. ”Hittade du något intressant?”
emphatically shook his head no. He did NOT want Erik to know the thoughts that had been racing through his head. It would be far too embarrassing. The dom Shoved his shoulder off the wall and walked towards Bengt with lithe grace. The boy took a hasty step back, but forgot that the empty stage was directly behind him. He tripped over the edge which caught him in the back of his knees and fell back onto the stage hard. ”Ow.” Bengt moaned. Erik raced forward to check and see if Bengt was ok. ”Would you stop falling into things, or at least wait to do it when I’m there and can catch you?” The dom said looking one part exasperated, and the other like he’s suppressing laughter. ”It was your fault I fell in the first place. Both times.” ”I didn’t even do anything either time.” ”Yea, you did.” Bengt muttered as he checked his elbows and hissed as he poked at the scrapes, and watched with irritation as blood began to ooze from both. Erik sighed and shook his head. ”Come on, can’t have you bleeding over everything. Let’s get you bandaged up.” Bengt allowed himself to be pulled to his feet and shepherded away, until he realized they were heading towards the private dungeons. ”Oh hell no. I am not going to some private dungeon so you can tie me up and torture me!” Bengt moved too quickly and tripped over his feet as he raced backwards. The boy would have fallen on the floor and done more damage to himself if Erik hadn’t reacted so quickly and wrapped an arm around Bengt’s waist to keep him upright. ”Why do you always think the worst of me? Am I really that scary?” Before the boy could stop himself he nodded his head yes. Erik’s face fell as he let go of Bengt and backed away, giving him a respectful distance of space. ”I’ll just…call you a cab or Uber or something to take you home. There are paper towels at the bar and a sink you can clean up in.” The dom mumbled looking small and defeated. It was an expression that Bengt never expected to see on the man’s face. How could such a large, confidant, and strong man look so…miserable. A wave of guilt swamped the boy, he couldn’t handle being responsible for that level of pain on Erik’s face. ”I’m sorry.” He croaked out. ”No it’s not your fault,” Erik murmured his body still turned away as he pulled out his phone. Bengt strode forward, determined to fix this. He grabbed the dom’s arm making the man jump and turn. ”I mean it. I shouldn’t have said that. I know you won’t hurt me. Sometimes I just…freak out.” ”You freak out because of me. I’m the cause. See you even injured yourself trying to get away from me. You were right this was a bad idea.” Erik said, trying to shake Bengt off. The boy wasn’t about to give up. He had to show the man that he did care. That he wanted to be here (god help him, he needed to be here.) ”Erik, I’m an asshole. A mean stupid asshole.” ”You’re not an asshole, Bengt, you were just being honest. Forget about it. This obviously was a bad-” ”No it wasn’t.” Bengt said practically stomping his foot. ”I like spending time with you.” Erik seemed to freeze, staring intently down at Bengt, finally seeming to listen. The boy gulped at that intense gaze but pushed forward. ”I’m not fighting against you, I’m fighting against myself. You were right how much it scares me. It terrifies me that I want to curl up at your feet right now, and go back to that blissful state where I don’t have to think. So instead of allowing myself to be scared I lash out, trying to think the worst of you to protect myself.” A single tear rolled down Bengt’s cheek. ”If your a monster, then it’s easier to forget how much I want-” The boy was interrupted by the smashing of lips against his own. It was an awkward kiss, mostly due to Erik’s over enthusiasm, and Bengt’s lack of experience. But it was also the best kiss either of them had had. Except the one after that was better, and the following one was even better. Bengt was in bliss as the kisses drugged his system with happy endorphins. It felt so good to have Erik’s tongue delving into his mouth so he could suck on it. The explosion of the dom’s taste just left Bengt wanting more. No one should taste this good. Like warm honey, sweet and delicious, with a hint of something deeper and richer like dark chocolate. Yea that was it. Dark chocolate honey. Bengt’s new favorite flavor. Erik grabbed Bengt’s elbows to stabilize them and pull the boy closer. Which sorta broke the mood as the sub let out a little yelp of discomfort and they both remembered that Bengt was bleeding little droplets that were falling to the floor. Huffing out a laugh, Erik shook his head. ”Sorry, I should’ve asked. Didn’t mean to attack you. Let’s get you cleaned up.” ”No it was-I liked it.” Bengt blushed to the roots of his hair while they walked over to the bar and Erik washed his hands while the boy tried to keep from bleeding on everything. Erik gave a wolffish grin. ”Me too. You taste good, like peppermint bark.” ”I taste like peppermint bark?” ”Yea, rich and minty.” ”…and that’s a good thing?” Bengt asked as Erik started to gently clean each elbow. They weren’t that bad; it was more show than actual damage. ”I think so, peppermint bark is my favorite sweet during the holidays.” ”you taste like dark chocolate and honey.” Bengt murmured before realizing what he just said. The boy turned away, blushing to the roots of his hair once again. He shouldn’t have
—
Han skakade bestämt på huvudet. Han ville INTE att Erik skulle veta vilka tankar som hade rusat genom hans huvud. Det skulle vara alldeles för pinsamt. Dommen sköt sin axel från väggen och gick mot Bengt med smidig grace. Pojken tog ett hastigt steg tillbaka, men glömde att den tomma scenen var direkt bakom honom. Han snubblade över kanten som fångade honom i knävecken och föll hårt tillbaka på scenen. ”Aj.” Bengt stönade. Erik rusade fram för att kolla om Bengt var okej. ”Kan du sluta falla in i saker, eller åtminstone vänta tills jag är där och kan fånga dig?” Dommen sa och såg en del frustrerad ut, och den andra som om han försökte undertrycka ett skratt. ”Det var ditt fel att jag föll från början. Båda gångerna.” ”Jag gjorde ingenting heller gång.” ”Jo, det gjorde du.” Bengt muttrade medan han kollade sina armbågar och väste när han petade på skrapsåren, och såg irriterat på när blod började sippra från båda. Erik suckade och skakade på huvudet. ”Kom igen, vi kan inte ha dig blödande överallt. Låt oss få dig bandagerad.” Bengt lät sig dras upp på fötterna och ledas bort, tills han insåg att de var på väg mot de privata fängelsehålorna. ”Åh nej. Jag tänker inte gå till någon privat fängelsehåla så att du kan binda mig och tortera mig!” Bengt rörde sig för snabbt och snubblade över sina fötter när han sprang bakåt. Pojken skulle ha fallit på golvet och gjort mer skada på sig själv om inte Erik hade reagerat så snabbt och svept en arm runt Bengts midja för att hålla honom upprätt. ”Varför tror du alltid det värsta om mig? Är jag verkligen så skrämmande?” Innan pojken kunde stoppa sig själv nickade han ja. Eriks ansikte föll när han släppte Bengt och backade bort, gav honom ett respektfullt avstånd. ”Jag ska bara…ringa en taxi eller Uber eller något för att ta dig hem. Det finns pappershanddukar i baren och en diskbänk där du kan tvätta dig.” Dommen mumlade och såg liten och besegrad ut. Det var ett uttryck som Bengt aldrig förväntade sig att se på mannens ansikte. Hur kunde en så stor, självsäker och stark man se så…eländig ut. En våg av skuld översköljde pojken, han kunde inte hantera att vara ansvarig för den nivån av smärta på Eriks ansikte. ”Förlåt.” Han kraxade fram. ”Nej, det är inte ditt fel,” mumlade Erik medan han fortfarande var vänd bort och tog fram sin telefon. Bengt gick framåt, fast besluten att fixa detta. Han grep tag i dommens arm och fick mannen att hoppa till och vända sig om. ”Jag menar det. Jag borde inte ha sagt det. Jag vet att du inte kommer att skada mig. Ibland bara…freakar jag ut.” ”Du freakar ut på grund av mig. Jag är orsaken. Se, du skadade dig själv när du försökte komma bort från mig. Du hade rätt, det här var en dålig idé.” Erik sa och försökte skaka av sig Bengt. Pojken tänkte inte ge upp. Han var tvungen att visa mannen att han brydde sig. Att han ville vara här (gud hjälpe honom, han behövde vara här.) ”Erik, jag är en skitstövel. En elak dum skitstövel.” ”Du är inte en skitstövel, Bengt, du var bara ärlig. Glöm det. Det här var uppenbarligen en dålig-” ”Nej, det var det inte.” Bengt sa och stampade nästan med foten. ”Jag gillar att spendera tid med dig.” Erik verkade frysa, stirrade intensivt ner på Bengt, och verkade äntligen lyssna. Pojken svalde hårt under den intensiva blicken men fortsatte. ”Jag kämpar inte mot dig, jag kämpar mot mig själv. Du hade rätt hur mycket det skrämmer mig. Det skrämmer mig att jag vill krypa ihop vid dina fötter just nu, och gå tillbaka till det lycksaliga tillståndet där jag inte behöver tänka. Så istället för att låta mig själv vara rädd slår jag ut, försöker tänka det värsta om dig för att skydda mig själv.” En enda tår rullade ner för Bengts kind. ”Om du är ett monster, då är det lättare att glömma hur mycket jag vill-” Pojken avbröts av att läpparna krossades mot hans egna. Det var en klumpig kyss, mest på grund av Eriks överentusiasm, och Bengts brist på erfarenhet. Men det var också den bästa kyssen någon av dem hade haft. Förutom att den efterföljande var bättre, och den efterföljande ännu bättre. Bengt var i extas när kyssarna drogade hans system med lyckliga endorfiner. Det kändes så bra att ha Eriks tunga som dök ner i hans mun så att han kunde suga på den. Explosionen av dommens smak lämnade bara Bengt med en önskan om mer. Ingen borde smaka så här gott. Som varm honung, söt och läcker, med en antydan av något djupare och rikare som mörk choklad. Ja, det var det. Mörk chokladhonung. Bengts nya favorit smak. Erik grep Bengts armbågar för att stabilisera dem och dra pojken närmare. Vilket på något sätt bröt stämningen när subben gav ifrån sig ett litet tjut av obehag och de båda kom ihåg att Bengt blödde små droppar som föll till golvet. Erik skrattade och skakade på huvudet. ”Förlåt, jag borde ha frågat. Menade inte att attackera dig. Låt oss få dig rengjord.” ”Nej, det var-jag gillade det.” Bengt rodnade ända till hårrötterna medan de gick över till baren och Erik tvättade sina händer medan pojken försökte att inte blöda på allt. Erik gav ett vargaktigt flin. ”Jag också. Du smakar gott, som pepparmyntsbark.” ”Jag smakar som pepparmyntsbark?” ”Ja, rik och mintig.” ”…och det är en bra sak?” frågade Bengt medan Erik började försiktigt rengöra varje armbåge. De var inte så farliga; det var mer show än verklig skada. ”Jag tycker det, pepparmyntsbark är min favoritsötma under helgerna.” ”du smakar som mörk choklad och honung.” mumlade Bengt innan han insåg vad han just sagt. Pojken vände sig bort, rodnande ända till hårrötterna igen. Han borde inte ha
sa det, så dumt, han lät bara som en total idiot när han erkände det. Erik flinade. ”Mörk choklad och honung, va. Aldrig hört det förut. Gillar du hur jag smakar?” Bengt fnös. ”Skulle du inte vilja veta.” ”Ja, det skulle jag verkligen, men jag frågar när du inte är en snäsig liten grävling.” Domaren retades. ”Vad betyder det ens? Att vara en snäsig liten grävling. Vet du hur löjligt det låter.” ”Inte alls. Upplys mig, du självmedvetna.” ”Jag är inte självmedveten, bara mogen, till skillnad från vissa.” Bengt muttrade det sista medan domaren kontrollerade att blödningen hade stoppat. Det hade den. ”Så grinig.” Erik tutade. ”Och vem sa att jag är omogen, kanske du borde sluta oroa dig för vad andra tycker. Vi är de enda här.” Bengt tittade runt i rummet och hans ögon fastnade på klockan. Den visade 04:32. ”Herregud, det är över fyra på morgonen.” ”Ja, och?” ”Och? Jag borde vara hemma.” ”Varför, behöver du något därifrån, har du ett husdjur du behöver ta hand om?” ”Nej…det är principen. Detta skulle vara en dejt och förvandlades till…jag vet inte ens vad.” ”Jag håller med om att detta har varit en ganska okonventionell kväll.” ”Okonventionell? Verkligen?” Bengts röst dryp av sarkasm. ”Vilket ord skulle du välja?” Erik kontrade medan han vilade höften mot baren, armarna korsade över det massiva bröstet. ”Vad sägs om galen, vansinnig?” ”De låter så negativa. Var det verkligen en så dålig natt.” ”…Nej. men, se det från mitt perspektiv. Jag gör aldrig detta.” ”Gör vad? Går på dejter, somnar bredvid någon, utforskar någons arbetsplats, låter någon plåstra om dig när du är skadad?” ”Inte riktigt nej. Jag brukar hålla mig för mig själv.” ”Bengt, jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det låter mycket som att överleva, inte att leva.” Pojken ryckte på axlarna. ”Inte alla av oss kan vara 1,95 och 107 kg.” ”Tekniskt sett är jag 1,96 och 107 kg men vem räknar.” Bengt gapade som en fisk. ”Vad?!” Erik krävde och såg lite defensiv ut. ”Vi kan inte vara samma art. Du måste ha jätteblod i dig.” Domaren brast ut i skratt. ”Jag är inte så stor.” ”Jo det är du. Du väger 45 kg mer än mig. Det kan inte vara normalt.” ”De flesta linebackers är ungefär i min storlek om inte större.” ”Ja exakt och alla vet att linebackers har jätteblod i sig.” ”Du kommer aldrig att tänka annorlunda, eller hur.” ”Nej, du är halvjätte och inget kommer att övertyga mig om något annat.” Erik skrattade. ”Åtminstone är jag bara halv.” ”Det är fortfarande 50%.” Bengt muttrade och korsade armarna, noga med att inte stöta i armbågarna. ”Nåväl, om jag inte är helt mänsklig så är jag inte bunden av moral så jag kan göra detta.” Domaren låtsas morra och han kastade sig fram mot pojken med utsträckta kittlande fingrar. Bengt skrek och sprang runt baren och tillbaka till källaren, Erik följde tätt efter. Paret sprang runt i rummet, pojken skrek av skratt, medan domaren lekfullt morrade över varje av pojkens undvikanden. Till slut var Bengts rygg mot ett hörn och han var fast. Erik började kittla vilket fick dem båda att skratta. Han slutade äntligen när pojken bad om nåd. De två flinade mot varandra som idioter, innan Bengt samlade sig för att blänga på domaren. ”Och den snäsiga grävlingen är tillbaka igen, åtminstone fick jag se den gosiga kaninen en minut.” Bengt himlade med ögonen åt Eriks ord och trängde sig ut ur hörnet men blev plötsligt fångad i en kram bakifrån. Värmen som omfamnade pojken fick honom att smälta in i den beröringen. ”Och där är han.” ”Vem är han?” mumlade Bengt och försökte hålla ögonen öppna, medan Eriks händer gnuggade upp och ner längs hans överarmar på det där alldeles för lugnande sättet han hade. ”Den undergivna inom dig. Den som inte är rädd för att bli hållen och ha någon att luta sig mot. Missförstå mig inte. Jag älskar mig en snäsig bråkig Bengt. Men detta är priset. Att se dig bli pudding i mina armar.” Pojken ville bli arg. Men det var för svårt, så istället vände han sig om och begravde ansiktet i Eriks bröst, gnuggade kinden mot de där läckra musklerna. Han ville slicka dem, och var inte det en intressant tanke. Men den försvann, sveptes bort av den där lätta, yra känslan av lättnad att släppa all stress och ångest. ”Bengt, jag ska fråga nu, gillar du hur jag smakar?” ”Mhm. Du smakar gott.” mumlade Bengt och lyfte huvudet, ville uppleva den smaken igen. ”Vad vill du, älskling. Be om det.” ”Jag vill att du kysser mig igen.” sa pojken, utan att bry sig om att han lät behövande, för det var han. ”Det är min söta pojke.” Erik viskade mot Bengts läppar när han böjde sig ner och tog pojkens mun med sin egen. Smältande in i kyssen, lindade Bengt armarna runt domarens breda axlar, och gav ifrån sig ett pip när Erik lyfte upp honom så att de var på samma nivå. Pojken lindade benen runt domarens smala höfter och låste sina anklar när kyssen fördjupades ytterligare. Deras tungor trasslade och lösgjordes i en sensuell dans som fick Bengt att bli hård i sina smala jeans. Upphetsningen blev värre (eller bättre) när pojken också kunde känna Eriks hårda lem gnugga mot sin egen. Pojken drog bort munnen med svårighet, men han behövde luft. Domaren fortsatte att spåra sina läppar ner till Bengts adamsäpple som han slickade. Det borde inte kännas så bra, fan, det var som om Erik försökte suga ut hans själ genom hans hals, och det kändes farligt bra, praktiskt taget beroendeframkallande. Gnyende, gnuggade Bengt ner med höfterna, sökande friktion. Erik morrade en varning som pojken ignorerade till förmån för
upprepar rörelsen. ”Är du säker på att du vill fortsätta med det där?” Dominantens röst hade sjunkit ner till ett lägre register, med en mer befallande ton som skickade en rysning längs Bens ryggrad. Pojken bet sig i läppen och nickade medan han gjorde det igen. ”Det är synd, söta pojke,” morrade Erik när han lyfte Bens höfter bort från sina egna och höll dem där. ”Du måste förtjäna det.” Några av dimmorna klarnade från Bens huvud när han hindrades från sin önskan. ”Det är inte rättvist!” gnällde pojken. ”Jag sa aldrig att jag var rättvis. Du behöver lära dig tålamod.” Erik mullrade i undergivnes nacke medan han slickade en lång remsa uppför den. Ben kämpade men kunde inte bryta det omöjliga greppet. Med ett frustrerat morrande talade pojken. ”Åh, så så fort jag ger efter tar du över och bestämmer allt?” ”Och där är min trotsiga pojke,” sa Erik medan han tittade upp med vidgade pupiller. ”Du behöver lära dig att ge upp kontrollen även i detta. Du kanske inte alltid får vad du vill ha. Men jag lovar att ge dig vad du behöver. Och just nu behöver vi sakta ner.” Ben muttrade men tillät Erik att sänka honom tillbaka till marken. ”Har inte det varit vad du har velat göra med mig hela natten. Lyfta upp mig, trycka mig mot en vägg och förföra mig.” Erik skakade bara på huvudet. ”Och där är det ensidiga tänkandet. Om det var allt jag ville finns det ett antal villiga och entusiastiska undergivna som besöker min klubb som jag kunde ha på ett ögonblick. Jag vill inte bara ha sex med dig. För att vara ärlig med dig har de senaste scenerna jag gjort känts tomma. Jag vill skapa en varaktig förbindelse med någon. Och det verkar för mig som att du behöver lära dig att sluta överleva och börja leva.” Mannen pausade innan han fortsatte: ”Jag vill att du tar lite tid och verkligen tänker på vad du vill. Jag kommer inte att tvinga dig till en annan dejt eller träff. Om du verkligen vill ha vad det än är mellan oss kan du komma till mig av egen fri vilja. Jag kommer inte ens att be om ditt nummer. Du vet var du kan hitta mig. Jag är här varje torsdag, fredag och lördag kväll. Och de flesta andra kvällar också. Nu, vill du att jag kör dig till din bil, eller ska jag beställa en Uber åt dig?” ”Du kan köra mig.” mumlade Ben, osäker på hur han skulle känna om Eriks uttalande. Det var så mycket lättare när han kunde skylla på dominanten framför honom för att göra allt detta mot honom, men detta val där han var tvungen att göra ett medvetet försök att jaga detta, var det verkligen vad han ville? Lyckligtvis behövde han inte bestämma sig nu, det kunde vänta till en annan gång. Just nu satte de sig i Eriks bil och den jättelika mannen körde dem i tystnad tillbaka till ICA där Bens bil fortfarande stod. När de kom dit. Erik placerade en kyska kyss på pojkens kind. ”Jag hoppas att få se dig igen men kommer att förstå om du väljer annorlunda. Adjö, Ben.” Pojken var inte säker på hur han skulle svara så han gjorde det inte, lämnade dominanten sittande i den svarta bilen bakom honom, medan han satte sig i sin egen slitna SUV.