=== THE TEXTING ===
Maja sitter på sin bekväma soffa i sin eleganta lägenhet. Hon hade tagit ledigt från jobbet. Ändå kan hon inte sluta tänka på jobbet – det är allt hon har gjort hela sitt liv. Hon hade varit den stereotypiska duktiga indiska flickan, fokuserad på betyg och sedan en karriär och familj. Hon hade överträffat sina jämnåriga men något saknades. Majas ögon gled över till examina och quizpriser och ändå ser hon bara år som gått. Höjdpunkten i hennes liv på tjugoårsåldern var att kyssa en främling på en fest. Hon gjorde inte sådana saker då eftersom hon var en duktig flicka, och duktiga flickor gör inte så. Sedan med äktenskapet försvann alla tankar på nöje och spänning i decennier tills barnen äntligen blev tillräckligt gamla för att lämna hemmet och maken blev tillräckligt uttråkad för att be om skilsmässa. Det var faktiskt ganska sällsynt i indiska familjer, det var mer vanligt att bara fortsätta leva i elände tills döden, men nya tider föder nya attityder. Det och att vara invandrare i ett västerländskt land gjorde skilsmässa mer acceptabelt.
Dessa tankar snurrade runt i hennes sinne ett tag, Maja var ivrig att tysta sitt sinne och försöka göra lite arbete, men hon motstod frestelsen att öppna sin jobbdator. Istället gick hon igenom sin telefon. Samma standard Instagram-grejer, hon suckade medan hon bläddrade tanklöst i några ögonblick. Hon var nästan redo att kasta bort telefonen när hon kom ihåg den nya appen hon är på. Tinder. Hon hade hört en praktikant prata om den och gjort en profil. Det kändes konstigt och fel, hon hade installerat och raderat den flera gånger, men när man närmar sig kanten tillräckligt många gånger är man bunden att halka av en gång. Hon hade bitit ihop och äntligen gjort en profil. Det var inget vågat, bara några bilder i arbetskläder, kjolar och en topp med strumpor. Hon var trots allt en professionell, en gymselfie och en klänning som visade lite av hennes rikliga byst – något hon tyckte var vågat.
Under de senaste två veckorna hade hon pratat med ett par män, eller egentligen pojkar. Det spelade ingen roll hur unga eller gamla, de verkade alla likadana för henne. Denna morgon hade hon dock äntligen stött på en profil som fick henne att stanna upp och fundera. ”Hmm, han ser…”. Tankarna avbröts, men han såg ut som pojkarna på college. De som hon brukade titta på i biblioteket när hon låtsades studera. Hon svepte höger, men hon hade inga förhoppningar – sådana män går verkligen inte för en fyrtio-nånting brun kvinna, som verkligen inte är allt det längre.
När hon öppnade appen nu, blev Maja glatt överraskad när mannen med den anmärkningsvärda profilen faktiskt hade skickat ett meddelande till henne. Meddelandet som Jim hade skickat var ett typiskt sådant som han hade använt några gånger tidigare. ”Letar efter en anledning att radera den här appen. Är du hon?” En kombination av cheesy och lite ironiskt. Maja såg förbryllad ut när hon läste meddelandet. Vad betyder detta, vill han bjuda ut mig? Efter att ha stirrat på skärmen en stund, kunde Maja bara få fram ”Jag vet inte, är jag?”
Jims telefon surrade i fickan, han stannade upp, tog fram den för att läsa meddelandet från en tjej som heter Maja på Tinder. Han hade skickat ganska många meddelanden den här morgonen så han var tvungen att påminna sig själv vilken av hans matchningar hon var. I samma ögonblick som Jim klickade bort från sin profil, visade skärmen profilen av tjejen, eller egentligen, kvinnan. Siffran som började med 4 bredvid hennes namn fick Jim att luta huvudet åt sidan, och tog bara en sekund att minnas varför han hade svept höger på en kvinna i fyrtioårsåldern. För att vara ärlig, fanns det två skäl. Man kunde inte se mycket med tanke på hennes arbetskläder, men gymbilderna och en med lite klyfta visade att denna kvinna inte var som de college-flickor han var van vid som knappt kunde hävda en C-kupa. Om han var ärlig, var det inte bara hennes byst som var olik någon annan han någonsin sett eller känt, utan snarare allt om henne. Man går igenom tillräckligt många smala college-flickor och plötsligt börjar man längta efter lite variation.
Han insåg efter ett tag att kvinnans bilder hade fått honom att frysa mitt på campusområdet, så han lade undan sin telefon och fortsatte sin promenad, men hon var fortfarande i hans tankar. När han gick till sitt studentrum, var han kluven om han skulle skicka ett meddelande till denna kvinna eller inte. Det fanns en icke-noll chans att hon faktiskt var gift och letade efter lite roligt, den typen av roligt som kunde få honom jagad med en cricketbat av en arg make. Med den tanken i åtanke, tog Jim fram sin telefon, gick till chatten och började skriva. ”Så snällt av din man att hjälpa till med dina Tinder-profilbilder. Om det inte är #relationmål då vet jag inte vad som är.” Kanske var han orättvis, kanske fanns det ingen make i bilden, men oavsett så förmedlade det meddelandet perfekt Jims intresse, såväl som tveksamhet.
Maja var frusen i en minut innan hon insåg att det enda som rörde sig var hennes andning…och hennes byst. Varför svarade hon på det där meddelandet? Det här är inte något flickor som hon…kvinnor som hon gjorde! Varför skulle en man som han vilja ha något med henne att göra? Han bodde förmodligen på gymmet. Maja började bara gå dit för ett år sedan för att hon är, ja…gammal? Nej, hon är gammal-ish. Han log förmodligen och rörde sig lätt i gymmet, medan hon klumpigt snubblade runt förlorad. Den där sport-bh:n hade varit ett misstag! När hennes tankar vandrade iväg, surrade hennes telefon igen. Det var så typiskt Maja, ensam hemma och ändå var telefonen på ljudlös.
Läsde du meddelandet, Älskling? Vad skrev han…? Hon skakade på huvudet, detta var ett misstag och lade bort telefonen. Men hon kunde inte få det ur sitt sinne. ”Hej, jag förtjänar också lite beröm – jag poserade helt själv!” Skickat. Mayas huvud föll med…skam? Ånger? Känslan av att vara busig? Hennes mörka hår över axlarna, mörka glasögon uppsatta på näsan. Hennes små axlar spändes av spänning när hon sträckte sig i sin svarta sport-bh och benen sträckta i sina rosa yogabyxor. Hon bestämde sig för att ta ett glas vatten, satte sina fötter klädda i vita strumpor på den kalla, kalla marken. Alla dessa år, och Stockholm var fortfarande så jäkla kallt och kyligt. När han lade ner sin telefon, kom Jim tillbaka till verkligheten. Alla dessa äventyr var roliga, han älskade det, men precis som i slutet av gymnasiet hade han börjat bli lite uttråkad av det. Han mindes flickan han hade dejtat i nästan 6 månader innan han började på universitetet. De trodde att de kunde få långdistans att fungera, men det kunde de inte och ärligt talat gjorde det ont hur snabbt hon gick vidare. Det hade varit en anledning för Jim att inte bry sig så mycket, men på sistone hade han längtat efter något annat. Något som innebar engagemang? Det var då han fick ett meddelande, han tittade ner och märkte hennes namn först. ”Maya…” det rullade av hans läppar så lätt, som om det var ett tecken på vad som skulle komma. Hennes meddelande framkallade ett leende från den unge mannen. Hon hade verkligen en känsla för humor. ’Hon är gift, låt henne vara.’ tänkte han. Jim försökte föreställa sig en arg svensk man med en stor mustasch jagandes efter honom, i hopp om att det skulle avskräcka honom från att plocka upp sin telefon igen, men innan han visste ordet av var han tillbaka på chattskärmen. Han var benägen att tro att hon kanske skämtade. ”Jag skulle bjuda dig på kaffe, men jag är inte säker på vem som betalar i så fall. Å ena sidan är jag en gentleman, å andra sidan…jag är bara en 20-nånting år gammal fattig student.” Med dessa ursäkter hoppades han att hon skulle vara den förnuftiga och avbryta saker eftersom han kände en dragning som var lite för stark för att motstå. Maya hällde upp ett stort glas vatten och satte sig på stolen vid matbordet. När hennes telefon surrade igen kunde hon inte vänta med att se meddelandet – en barnslig entusiasm svepte över henne. Hon läste meddelandet. Hon visste vad han menade. Ville hon träffa honom? Allt lät för bra för att vara sant. Han var killen hon verkligen, verkligen ville dejta på universitetet men aldrig fick chansen. Förtjänade hon en andra chans? Hon bestämde sig för att hon gjorde det, efter alla dessa långa år. Hon förtjänade det och lite till. ”Jag har en kaffemaskin i min lägenhet.” Maya visste inte om detta var något hon var redo för. Att bjuda hem en främling? Detta var inte hennes stil, eller ens något hon någonsin gjort. Under de senaste åtta månaderna som hon bott ensam hade bara två män till slut kommit till hennes hus, och bara en av dem hade hon kysst. Och det var efter veckor av middagar och dejter och diskussioner. Varje steg var en berg-och-dalbana för henne. Maya gick till sitt sovrum och kammade sitt hår. Hon tittade på sig själv i spegeln, den bruna hyn, det mörka håret, det lilla guldhalsbandet runt hennes mjuka bruna hals. Hon grep hårdare om kammen och började gå igenom håret snabbare. Vad. Tänkte. Hon?! Vad om han sa ja? Vad om han verkligen kom över? Vad om han, vad om han ville ha saker? Maya kunde inte konkurrera med de unga kvinnorna, inte nu och inte när hon varit ung. Jim hade bestämt sig för att förändra saker. Han var inte längre nöjd med den bekymmerslösa livsstilen. Han trodde inte att han skulle vara redo för något lite mer seriöst, men kanske var det den förändringen han behövde just nu. Det fanns denna tjej, från en av hans klasser, Victoria. Han hade knappt pratat med henne förrän för några dagar sedan, men det var något med henne. Det hade tagit honom nästan fyra försök att bjuda ut henne innan hon äntligen sa ja. När han kom till sitt studentrum slängde den unge mannen sin väska på golvet och kollapsade på sin futon. Det var då han fick ett svar från Maya. Det var ett enkelt och direkt svar på hans ’dilemma’. Det var också en inbjudan till hennes hem, med en antydan om vad som kunde hända när han väl var där. Å ena sidan var Jim upphetsad, å andra sidan tempot, osäkerheten över hennes man…han var inte säker, men han kunde inte heller gå därifrån så lätt. ”Det är väldigt snällt, men jag har en regel att alltid träffas offentligt första gången. Det är så jag har undvikit att bli kidnappad.” skrev han och skickade det, ett litet skratt undslapp hans läppar. ”Skulle du kunna göra mig en tjänst? Skulle du kunna ta en bild åt mig, hållandes upp två fingrar? Det finns en massa bedragare på Tinder.” Rätt, okej det var gjort. Victoria, han måste ordna något med Victoria. Denna distraktion över Tinder var helt enkelt inte rätt. Maya lekte med sitt guldhalsband ett tag, tills hon insåg att det hade gått en tid sedan hon skickade meddelandet. Svarade han inte? Var var hennes telefon? Fan. Hon gick tillbaka till matbordet och kollade sin telefon. Inget svar. Huh. Hon satt och stirrade på telefonen ett tag tills den äntligen pingade. Kidnappning? Vad…okej han har tydligen några moves, roligt. Offentligt…vad om, vad om någon såg henne? Henne med en yngre, vit man? Vad skulle de tänka? Kanske skulle hon bara hitta på en historia om att han var en praktikant eller något, ta ut honom på en ”arbetslunch”. Bild?
Okej, kanske skulle hon skicka honom en. Men så här? Hon var inte ens uppklädd. Tänk om han såg att hon hade på sig en sport-bh? Vad då? Maya skyndade sig till sitt rum och öppnade sin garderob. Hmm. Hon behövde hitta något. Något intressant men inte för mycket. Hon fick det! Den mango-färgade toppen skulle vara perfekt. V-ringad, men inte för låg. Tight, men inte kvävande. Hon skyndade sig att ta på sig toppen och justerade den runt sina fylliga bröst. Den var lite tight runt magen, men den var ju trots allt menad för en mycket yngre kvinna. Hon tog ett par bilder. Hon gillade ingen av dem. Till slut tog hon en med två fingrar som gjorde ett V-tecken och blinkade. Detta skulle fungera. ”Vad sägs om lite fisk och chips och en öl?” Och skickade honom bilden. Vänta, får han ens dricka? Tänk klart Maya, detta är Stockholm. Alla dricker. Ögonblicket efter att han skickat det meddelandet, tittade Jim upp och föreställde sig precis det han hade föreslagit. Han och Maya ute på en dejt, offentligt. Visst gav det honom säkerheten att ’inte bli kidnappad’ men också, offentligt, de två? Om det inte vore för de olika raserna, kunde man till och med anta att de var mor och son. Han kunde inte ha något sådant cirkulera fritt. Jim går ut med en kvinna dubbelt så gammal som han?! Han hade ett rykte på campus trots allt. Ja, han var galen, en gift kvinna, en äldre kvinna…han var tvungen att sluta med allt det där, ordna en dejt med Victoria och det skulle vara slutet på det. Precis när hans beslutsamhet hade solidifierats, smälte den till deg i samma ögonblick som han öppnade bilden hon skickat honom. Plötsligt såg bilden av de två ute offentligt inte så illa ut i hans huvud om han fick begrava sitt ansikte i hennes bröst lite senare, cricketträ till förbannelse! Hon var söt, attraktiv, het till och med och de två anledningarna som först fångat hans blick kikade upp på honom. Mer än så, det fanns en blick i hennes ögon som gjorde den unge mannen ivrig att veta mer om denna kvinna. ”Jag är på. Shakespeares Anka pub, känner du till den? Jag kan vara där om cirka 30 minuter.” skrev Jim och skickade. Han tog en varm dusch, trimmade sitt skägg lite mer och steg sedan ut för att hitta sin outfit. Han valde något ganska avslappnat, mörkblå jeans, vit t-shirt under en grå öppen hoodie. När han gick tillbaka till badrummet, drog han handen genom sitt kastanjebruna hår och rufsade till det lite. Hans mörkgröna ögon fokuserade ner på hoodien, justerade den över sina breda axlar. Den vita t-shirten under var tillräckligt tight för att hans tonade bröst skulle få tyget att svälla märkbart. Jim gick ut från sitt studentrum och tog en buss för att åka till nämnda pub. När han steg in tittade han sig omkring för att se om han kunde hitta henne. Maya kunde inte tro det. Hon. Hon. Maya. Hade en dejt. Med denna långa stiliga vita man. Det var som de romantiska romanerna hon smugit in i sitt sovrum när hon var yngre. Hon vaknade snabbt upp ur det, hon hade bara 30 minuter på sig att göra sig redo! Hon skyndade sig till sitt rum. Vad skulle hon ha på sig? Hon kunde inte ha på sig myskläderna hon hade på sig? Maya gick igenom sina klänningar, för korta, för moderliga, för ljusa. Då såg hon den. Den svarta klänningen hon hade haft på företagets gala. Den var inte för mycket av något och den var perfekt! Den var tillräckligt konservativ för att täcka hela hennes urringning, men samtidigt tillräckligt tight för att hennes byst skulle bilda en framträdande kontur på klänningsmaterialet. Kanske skulle hon para ihop den med sina nya turkosa klackar!
=== DEJTEN ===
Precis innan Jim kunde gå djupare in i puben för att hitta sin dejt, hörde han den gamla dörren gnissla, tittade över axeln och stannade direkt när han insåg att hon just hade klivit in. Hans kropp vände sig mot henne, men när han tog ett steg framåt frös han. Hans ögon öppnades stort, på ett ögonblick hade hans blick blivit kapad av den vackra konturen av hennes bröst som kämpade mot klänningens tyg. De ’två anledningarna’ som hade fått honom att svepa höger, hade bara blinkat åt honom genom fotona, men nu när hon stod framför honom, ansikte mot ansikte, var hans enda ånger att han inte hade hittat henne tidigare. Jim var inte säker på hur mycket tid som hade gått, han var inte ens säker på om eller vad hon hade sagt till honom, först när tystnaden blev mer och mer pinsam tänkte han ens att titta upp på henne. Ett varmt, nästan moderligt och ändå också tilltalande ansikte log mot honom. Formen på hennes ansikte var vackert inramad av hennes hår som hon hade låtit hänga ner för dejten. Han harklade sig för att säga något, men egentligen var han inte klar med att ta in sin dejt. Den unge mannen tog ett steg tillbaka, lät sin blick glida ner en gång till, med enorm svårighet fokuserade han på resten av hennes kropp, hennes tjocka bruna lår höll hans fokus ett bra tag, innan han tittade upp igen och noterade hur åldern hade målat hennes drag på ett ganska anmärkningsvärt sätt. ”Maya, eller hur?” frågade han och närmade sig. ”Åtminstone hoppas jag det, annars blir min Tinder-dejt stående.” tillade han med ett leende och steg framåt, öppnade armarna för att dra in henne i en kram, kände att ett handslag skulle vara för formellt och verkligen något primalt inom honom ville känna hennes kropp pressad mot hans. ”Det är fantastiskt att träffa dig.” viskade han i hennes öra. Maya sprang in i Jim vid pubens ingång. Hon tog in allt. Höjden. Det mjuka håret och de hårda musklerna. Ögonen som tittade på henne på det sätt hon alltid hade hoppats att någon som han skulle titta på henne. Maya undrade
vad att säga tills hon märkte att Jim inte heller sa något. Hennes ögon var fästa vid hans stiliga ansikte, så ungt och så stiligt. Det var en ansträngning att hålla knäna från att vika sig under henne. Detta var det. Och han tittade rakt tillbaka på henne. Hennes bröst. De hade alltid dragit till sig uppmärksamhet och rop, men detta, detta brydde hon sig inte om. Detta var välkommet. Hon visste inte om han märkte att hennes ben skakade av nerverna, och här var han och tittade på hennes lår. Trodde han att de var för stora? Nej, sättet han tittade på dem… Det var konstigt. Att bli åtrådd på det sättet. Att bli överväldigad av hans odelade uppmärksamhet. Och samtidigt kunde hon inte slita blicken från honom. Den där gråa hoodien var bara i vägen! Den vita t-shirten behövde komma av direkt! De där jeansen skulle se bättre ut på hennes sovrumsmatta! Han sa något och innan hon kunde svara kramade han henne. Det kändes bra. Så bra. Att känna doften av honom. Hans starka armar runt henne. ”Det är bra att träffa dig också. Ska vi? Kanske ett bord med inte så många runt omkring….” Jim lutade sig tillbaka från kramen. Med introduktionerna avklarade, måste Jim tänka på vad som skulle komma härnäst. De kom ju för en fisk och chips och en öl trots allt. Han tittade på båsarna i fjärran och tänkte att de skulle vara mycket bättre än de ganska avlägsna träborden utspridda över puben. Stället var inte väldigt trångt, men det var inte heller tomt. Mayas kommentar om ett bord med inte så många runt omkring fick honom att titta på henne, blicken i hans ansikte kunde läsas som ’du stygga flicka’, men han sa inget. Han ledde henne till baren, de var tvungna att beställa där först. Han tänkte på att ta hennes hand, men valde att inte göra det. Hela grejen med att vara på en offentlig plats, han hade föreslagit det, men nu avskydde han det. Han var tvungen att vara försiktig, åtminstone tills de kom till båset. ”Vad kan jag få till er?” frågade mannen bakom baren. ”Två fisk och chips tack och två pints av…” han tittade på ölen som erbjöds. Han kastade en blick på Maya. ”Jag litar på ditt omdöme om det.” Han lade sin hand på hennes axel som för att uppmuntra henne att beställa för dem, men i det ögonblicket kunde han inte motstå, hans finger doppade sig i tyget på hennes klänning, en mjuk klämma med hans fingrar var bara en antydan om den intensiva åtrå som brann inom honom. I det ögonblicket steg Jim tillbaka lite, sträckte på nacken för att titta på hennes himmelska bakdel. Tyget på hennes klänning sträckte sig ut av hennes fylliga kinder, han kunde bara föreställa sig hur det skulle vara att ha hans vita säd kontrasterande så vackert mot hennes bruna rumpa. ”Kontant eller kort?” frågade mannen, osäker på vem han skulle titta på, osäker på om detta var en dejt eller ett affärsmöte eller om de ens var släkt?? ”Jag tar det.” sa Jim och drog fram sin plånbok, erbjöd sitt kort till mannen. Maya ville nypa sig själv. Herregud, det hände. Precis som i de där romanerna och filmerna! När han gav henne den där ”stygga flickan”-blicken log Maya mjukt. Vilken drömsk, stiliga man! Och han tittade på henne så där! Hon följde honom till baren och såg honom ta ledningen och beställa. Vilken rusning. Vilken man. EN MAN!! När han uppmanade henne att beställa dryckerna, höll hon nästan på att fumla något dumt. Sedan verkade hon samla sina sinnen igen, inte utan lite självförebråelse. ”Något gyllene. Något belgiskt.” sa hon. När hon kände honom röra vid henne kände hon bokstavligen gnistor. Hennes kropp var frusen men hennes sinne dånade, ”Något fint och brittiskt, som den här mannen bredvid mig!” bestämde hon sig till slut. När mannen bad om betalning, och Jim försökte erbjuda, visste Maya att detta var hennes ögonblick. Nej. Hon skulle inte låta detta hända. Inte deras första gång. Hon rörde mjukt vid Jims hand som för att stoppa honom, och drog fram sitt kort från sin väska, lade det på disken, hon kunde se att bartendern visste – detta var inte affärer. Detta var personligt. Jim lät sin hand med kortet ligga kvar bara en sekund längre, om det innebar att han kunde njuta av känslan av hennes fingrar som rörde vid hans hand så där. När Jim lade tillbaka kortet i sin plånbok, kämpade han för att undertrycka ett leende, tänkte på hennes kommentar om ’något fint och brittiskt’, oförmögen att tro att hon faktiskt hade sagt det högt. Han kunde oroa sig för konsekvenserna av att de öppet var på en dejt senare, just nu hade han svårt att förstå varför en kvinna nästan dubbelt så gammal som han hade gjort ett sådant intryck på honom.